Det finns inga egenskaper som alla människor har och som inget djur har och som skulle rättfärdiga de sätt vi behandlar djur på i dag.
Vi är släkt med andra djur genom evolutionen. Detta är fakta.
Människan är inte den enda djurarten som kan känna och lida. Andra däggdjur och ryggradsdjur har helt säkert denna förmåga.
De har centralt nervsystem och medvetande. Och de har ofta egenskaper och förmågor (flygförmåga, navigeringsförmåga, mörkersyn, etc.) i vilka de är vida överlägsna oss.
En individ/varelse som kan känna har intressen. De mest grundläggande är intressena är att inte lida och att inte bli dödad.
Detta innebär att man bör ta hänsyn till dessa intressen. Även individer ur andra djurarter än människan har liv som kan gestalta sig till det sämre eller bättre.
Om vi som människor med valmöjlighet inte tar denna grundläggande hänsyn gör vi oss skyldiga till samma typ av resonemang som rasister och sexister (ras- och könsdiskriminering).
Man bortser från intressen därför att individen tillhör en viss kategori, en annan än ens egen.
VAR DRAR MAN GRÄNSEN? DET FINNS JU SÅ ENORM MÅNGA DJURARTER? SKA AMÖBOR HA RÄTTIGHETER?
Det vanliga är att dra en godtycklig gräns mellan människor och andra djur. Gränsen är knivskarp, ja det är egentligen mer av en enorm klyfta.
Varför finns den gränsen? Varför dras den just där? Gränsen bör upplösas och, om den ska dras, flyttas bortom däggdjur och ryggradsdjur.
Omsorgscirkeln bör omfatta alla kännande individer som har intresse av att slippa vara fängslade, isolerade; bli utnyttjade och dödade i förtid. När det gäller ryggradslösa djurs eventuella smärtförmågor vet vi för lite för att kunna säga något säkert.
Därför bör "benefit of doubt" praktiseras - en försiktighetsprincip, som i detta fall innebär att vi för säkerhets skull inte bör tillfoga sådana djur smärta, om det är möjligt att undvika utan alltför stora uppoffringar för oss själva.
MÄNNISKOR ÄR MÄNNISKOR, DJUR ÄR DJUR. DET ÄR EN STOR SKILLNAD. NI FÖRSÖKER JÄMSTÄLLA DEM, DET ÄR JU SJUKT.
Det som i första hand bör jämställas är lidandet. I det är vi alla jämlikar. Ett djurs lidande är inte ett mindre ont än en människas bara för att det råkar vara ett djur som känner lidandet.
Jämställa bör man göra där intressen är lika, inte där de är olika. Olika arter och individer har likadana men också olika intressen. Att ta jämlik hänsyn betyder inte att alla sak behandlas likadant.
Det betyder att ens intressen blir beaktade och får lika behandling om de fall det handlar om är lika. Grundläggande intressen och rättigheter till liv och frihet är lika för alla kännande varelser.
Modern etologi visar att många djur kan tänka och planera. Vissa arter och individer kan också sägas kunna återgälda och förstå ömsesidiga överenskommelser (gör du inte så mot mig gör jag inte så mot dig, etc.).
Men säg att de inte har dessa förmågor. Vad spelar det för roll? Om en varelse lider av en behandling, har den ett intresse av att slippa bli utsatt för den.
Detta räcker för att vi ska vara förpliktigade att ta jämlik hänsyn. Att rättfärdiga ett bortseende från djurs intressen med att människan har överlägsen kultur, språk, intelligens, är ett icke hållbart argument.
Människor har olika grad av dessa egenskaper - är då de som är smarta, kulturellt begåvade eller kan många språk mer värda än andra? Den som hävdar alla människors lika värde måste svara nej.
När det gäller rätten till hänsyn är djur med lidandeförmåga på samma sätt lika värda.
DJUREN I NATUREN DÖDAR OCH PLÅGAR VARANN. MÄNNISKAN ÄR OCKSÅ ETT DJUR, VI INGÅR I NATUREN. ALLTSÅ ÄR DET VÄL INGET FEL ATT DÖDA DJUR?
Att djur plågar varann, är det ett gott argument för att vi ska plåga varandra? Att barn inte alltid kan uppföra sig snällt, är det ett argument för att vuxna inte heller ska göra det?
Ska vi slå barn för att de slår varandra? Ska vi ha dem och naturen som förebild för vårt eget beteende? Svaret är förstås nej.
Vad som är naturligt, ekologiskt riktigt, är viktigt för att vi ska veta vad som är möjligt att göra.
Är det möjligt att handla på ett visst sätt och vi finner att det är rätt - ja då bör vi följa det. Om vi finner att det är rätt att inte döda djur och att vi inte är som rovdjuren vilka måste döda för att överleva - ja då är det ett gott val att avstå.
Vi är inte längre tvungna att döda för att äta, klä oss, bo eller försvara våra liv. Det var så en gång i tiden, men inte nu längre.
MÄNNISKAN SKULLE INTE ÖVERLEVA OM HON INTE UTNYTTJADE DJUR.
Detta är en gammal myt om intressemotsättningar djur - människor som inte finns. Snarare är det så att med så många människor på vår jord måste vi fortast möjligt lägga om produktions- och konsumtionsmönster för att kunna föda alla.
Köttproduktion innebär nämligen stora påfrestningar på miljö, ekonomi och hälsa.
Djurförsöken, ett annat område där djur utnyttjas, är i de flesta fall inte livräddande; få försök kan sägas leda till konkreta resultat.
Allt fler alternativ finns och forskare själva börjar ifrågasätta djurförsökens vetenskapliga värde. Många, många liv skulle kunna räddas genom förebyggande insatser.
Ingen människa dör heller av att inte bära läderkläder eller päls, liksom ingen plågas av att vi upphör med att hålla djur fångna i djurparker.
MAN BEHÖVER INTE PLÅGA DJUR. MEN ATT DÖDA DEM SMÄRTFRITT ÄR VÄL OKEJ? DE SKULLE JU INTE HA LEVT ALLS OM VI INTE FÖTT UPP DEM.
Är det alls möjligt att döda smärtfritt? Varför skulle man frivilligt ge sig in på ett så riksfyllt företag istället för att låta leva? Är inte döden något vi motvilligt accepterar, inte något vi på vilje ska sätta i system? Vad ligger i djurens intresse?
Är människors egoistiska intresse av vissa smakupplevelser viktigare än andra djurs liv? Det finns de som menar att vi gör rätt i att föda upp djur för matproduktion och döda dem eftersom de annars inte skulle ha levat.
Men ett sådant resonemang skulle kunna tillämpas även på människor. Varför skulle det vara avskyvärt i människofallet men inte i djurfallet? De ofödda saknar inte att de inte blev födda, men de födda djuren vill förstås inte bli dödade.
Det bästa alternativet i människosamhället är att låta djur födas i den mån man kan erbjuda dem goda liv i sin fulla längd.
OM MAN TILLERKÄNNER DJUR RÄTTIGHETER KOMMER "SVAGA" MÄNNISKOGRUPPER ATT SJUNKA I VÄRDE.
Sjönk vita vuxna mäns värde när slaveriet avskaffades eller när mannen inte längre hade rätt att aga sin maka i hemmet? Sjönk handikappades värde när barnaga avskaffades i Sverige (1979)? Svaret är förstås nej, det gjorde det inte.
Alla "svaga" grupper bör få extra hänsyn i ett medkännande och rättvist samhälle. Rättigheter är ingen begränsad resurs där en grupps rättigheter försvinner i takt med att en annan grupp utvidgar sina.
Rättigheter är något som garanterar att alla individer får sina intressen beaktade.
ÄR DET I SÅ FALL VIKTIGT MED VÄXTERS LIDANDE OCKSÅ?
Växter kan såvitt vi känner till, inte lida. Att inte utnyttja djur i köttproduktion skulle hur som helst innebära störra hänsyn till växter.
Färre växter går nämligen åt i vegetabiliebaserad matproduktion eftersom djuren äter stora mängder som sedan blir en liten mängd kött (1 kg spannmål blir 1 kg mat; 1 kg kött kräver 10-20 kg spannmål).
ÄR DET INTE BÄTTRE ATT BRY SIG OM ALLA MÄNNISKOR SOM LIDER? DET ÄR VÄL ÄNDÅ ETT VIKTIGARE PROBLEM.
Engagemang är inget nollsummerspel. Man kan engagera sig både för människor och andra djur. Det finns en myt som hävdar att engagemang för djur automatiskt innebär mindre engagemang för människor.
Detta är en vaneföreställning. Alla kombinationer är förstås möjliga. Det finns de som bryr sig om både djur och människor och det finns de som bara bryr sig om en av grupperna.
Men det tycks finnas ett tankefel i frågan: Om man skulle bortse från djurs belägenhet för att det finns värre problem, skulle man enligt samma logik strunta i sina närmaste för att det finns människor i fjärran länder som är det värre?
Man bör självklart bry sig om båda. Många människor satsar all sin fritid på trädgård, golf, tv, fotboll, etc. Bryr de sig inte om människor för det? Bör man kanske hellre ställa ovanstående fråga till dem?
